Historien om Ankarsrum (del 3)- vad hände sedan...

I början av 1800-talet inleddes en period av snabb utveckling av "Bruket". Anders Baltzar de Maré byggde 1828 dammar och masugnsbyggnad vid det som kom att kallas "Nedre Bruket", där fabriken ligger än idag. Ett av de största gjuterierna i länet stod klart 1840.

I mitten av seklet tog Anders son över och "Bruket" gick in i en stark utvecklingsfas. Vid Övre Bruket tillkom valsverk, brunnsugnar med gasgeneratorer, blåsmaskiner och martinverk där skrotjärn togs om hand. Arbetsstyrkan växte till 300 personer från att tidigare ha varit 50. Det kom nya metoder som använde kol, då hängde inte svenska järnbruk med i konkurrensen. Den s.k. bruksdöden inträffade och i Ankarsrum satsade man på tillverkning. Under några år var Brukets gjuteri det viktmässigt största i Sverige. Spårövergångar till järnvägar, luftvärmare till kyrkor och projektiler till krig var huvudprodukter. "Bruket var under många år ensam leverantör till den svenska flottan.

Nordens första och senare Nordens största emaljskyltsproduktion var en del av "Bruket" under denna tid. Det finns många samlare runt om i världen som har och gärna vill få tag på skyltar som tillverkades här.

Byggandet av järnvägen skulle få stor betydelse för utvecklingen av "Bruket". Först färdigställdes sträckan Ankarsrum-Verkebäck och 1879 var hela sträckan Västervik-Hultsfred klar. Nu kunde man transportera kol från Åtvidaberg som behövdes för produktionen. Både Övre och Nedre Bruket var igång samtidigt och verken behövde 54.000 kubikmeter kol på ett år.

Kung Oscar II gillade att resa med tåg och han var med och invigde järnvägen 1880 och besökte Alfred de Mare på herrgården. Tio år senare återvände kungen för ett nytt besök.